Varför jag helst inte går själv i en skog

Igår kväll när jag var ute och gick, gick jag en ny runda där ungefär halva sträckan är i skogen och jag älskar att gå i skogen och höra lite fågelsång och se hur solensstrålar skiner mellan trädens blad. Men flera gånger under den tiden jag gick i skogen kom jag på mig själv genom att vara rädd. Så fort jag hörde något ljud som inte brukar höras i skogen gick jag på helspänn med hjärtat i halsgropen. Rädd för att någon skulle hoppa upp ur närmaste buske och försöka döda mig.

När jag går själv och vet att jag ska gå en längre bit i skogen så går jag 9 utav 10 gånger utan hörlurar för att jag vill kunna vara med om någon nu skulle komma. Troligtvis så gör det ju inte det utan det är bara jag som är paranoid, men tyvärr så kan jag inte hjälpa det. För förra sommaren var det en ung tjej som miste livet när hon var ute och sprang i skogen med hörlurar. Hur ska jag då inte kunna vara orolig för att de ska hända mig?

När jag gick där igår så tänkte jag på vad jag skulle göra om det hade kommit någon som hade velat döda mig och jag vet inte. Jag hade antagligen gripits utav panik och inte vetat vad jag skulle göra. Hur skulle mina föräldrar hitta mig eller få reda på var jag var. Hur länge hade man legat kvar där om den här personen inte då hade valt att ta med sig min döda kropp?

Det är hemskt att tänka så, men jag kan inte hjälpa att jag gör det. Därför undviker jag gärna att gå själv i skogen en längre bit eller så går jag tillsammans med någon annan. (Tänk då även på att jag är ganska paranoid och övertänker typ allt).

Gillar

Kommentarer